Basilusker

Jag är sjuk. Det suger. Varför blir man alltid sjuk när man minst vill det? Murphys lag? Livets jävlighet? Guds sjuka humor?

Jag skulle iväg med P och hans familj för att rida islandshäst idag. En idé som verkligen inte är menad att genomföras verkar det som. Det började i augusti med att Ps mamma bad mig boka in den 24/9 som en riddag. Glad i hågen skickar jag iväg ett mejl med prisförfrågan till stallet den första september och får några dagar senare svar om pris. Den sjätte september skickar jag ett mejl och bekräftar att jag vill boka in en tur för fyra personer. Sen är det tyst och jag antar att vi är inbokade. I fredags (den 22/9) kommer det ett mejl om att den ansvarigas mejl varit trasig och vilken tid vill vi rida? Morgonen efter i lördags kommer nästa mejl om att det är fullbokat, vill vi ha ett annat datum? Hur i helvete kunde vi bli utputtade under loppet av en kväll när jag bokat nästan en jävla månad i förväg?

Imorse ringer P sin mor och berättar att det är fullbokat trots mina ansträngningar. Hon erbjuder sig då att ringa runt till andra stall för att se om några andra har lediga turplatser. Jag reser mig upp ur sängen och träffas av en mental slägga i huvudet. 37,7 i feber, huvudvärk, svidande ögon, slemtjock hals och en riktigt ordentlig mensvärk i ländryggen. Grattis Sara du har vunnit basilusk- och smärtlotteriet. Ingen ridning idag utan tillbaka till sängen där jag kan drömma om töltande ulliga små sötnosar medan min kropp är fulltupptagen av biokemiskt krig och huvudet ockuperat av sockervadd. Ibland är det roligt med lata söndagar i sängen. Inte idag.

Dagens bild: Vad jag går miste om idag
Dagens låt: Beat it - Michael Jackson