Utan konfekt

Jag måste säga att jag är idag ganska besviken på vädergudarna. Media och meteorologerna har lovat mig den värsta stormen sen Gudrun och vad får jag? Strålande sol och lite vindpustar här och där. Det känns ganska surt. Jag tror att Uppsala är ett svart hål på naturkatastrofskartan, det är aldrig tre meter snö, översvämmning, strömavbrott, stormar. orkaner, tromber, jordbävningar eller jordras. Visst är det väl egentligen en mycket bra sak, men kan man inte någon liten gång få ett riktigt dundrande oväder som får fönsterrutorna att skallra och ateister som jag att fundera på en högre makt. Är det så mycket begärt?

Men inte idag blir det inte, i alla fall inte där jag bor. Så jag får sitt snällt och vänta tills nästa gång det kanske kommer en storm och hoppas på bättre tur då.

Dagens bild: Ovädersmoln
Dagens låt: Stairway to Heaven - Led Zepplin

Ryska posten

Jag hade egentligen tänkt skriva om den ryska faxen som jag var med om i januari i år, men när jag letade efter en bra bild att illustrera detta hittade jag bara en massa mail-orderbrudar från Ryssland och Thailand. Mycket märkligt men samtidigt fascinerande, jag med min mycket naiva världsbild trodde väl inte riktigt att det var så tillgängligt. Via google hittade jag flera sidor med presentationer av vackra ryska och thailändska kvinnor som söker en blivande make. Jag har alltid trott att sånt här sköts av maffian i skumma lagerlokaler med rå lysrörsbelysning och smutsiga packlådor staplade efter väggarna. Men icke då, vem som helst kan surfa in och flukta på den internationella hustrumarknaden. Mycket bisarrt och lite kinky. Med tragiska leenden och patetiskt omoderna kläder står de och ler ansträngt i konstlade poser som jag antar ska verka sexuellt lockande. Jag drar en lättans suck för att jag inte bor i ett post-sovjetiskt land med en dröm om rika män från västvärlden.

Men det kanske är jag som är oromantisk och kall som inte tror att man kan hitta kärleken i en äcklig gubbe via internet. Dessa kvinnor hittar kanske sina soulmates som de så vackert letar efter och lever lyckliga resten av sina liv i äkta askungenanda. Jag har svårt att tro det men, jag är redo att bli skriven på näsan och få mina fördomar hänsynslöst krossade.

Dagens bild: Paket
Dagens låt: Hur jag fick dig att älska mig - Kent

Den långa långa väntan

Nu har det blivit höst på riktigt. Kallt regnigt ulaväder, blöta löv på marken, allt är grått, snor, paraplyer, vantar, halsduk, mössa och sadelskydd i ull. Ingen sådan där härlig höst med kristallklar himmel så blå att den inte ser riktig ut, sprakande färger, rosiga kinder och uppfriskande promenader. Människorna man möter går som zombies med ryggarna nertryckta av gråhösten och det är nu jag börjar längta...

Egentligen är det inte riktigt sant, jag börjar längta efter jul ungefär när jag vaknar upp på annandagen (ja, jag menar annandag jul). Julen för mig är det bästa som finns. Det finns ingen bestämd anledning till det men jag och julen har ett mycket kärt förhållande. Så nu när det har blivit mörkt ute tänder jag ljus, äter apelsiner och funderar på om P skulle märka om jag smög upp en liten tomte ur källaren. Minst en gång om dagen påpekar jag att jag längtar till jul, jag tror att P har förstått det vid det här laget men det stoppar inte mig från att gnälla om det. När jag föreslår att vi i alla fall kan hänga upp kransen på ytterdörren med motiveringen att det kan vara en höstkrans får jag blankt nej med motivering det är för tidigt. Alla är väl inte julnördar antar jag, det är väl inte alla som vid 11 års ålder julpyntar sitt rum i juli för att de inte kan vänta ett halvår till. Jag tog i och för sig ner pyntet samma dag men det är inte det som är huvudsaken.

Så nu är det hela långa trista regninga november kvar innan det är jul på riktigt och ja, julen börjar med första advent. En hel lång skitmånad av zombisar och snor.

Och folk tycker att februari är överflödig!

Dagens bild: Vad som komma skall
Dagens låt: Drive-In Saturday - David Bowie

Yr i mössan

Idag har jag kopierat papper oavbrutet mellan 13.00 och 16.30. Man kan tro att det är en tråkig, slö syssla men tvärtom var det full rulle hela tiden. Jag har ganska ont i fötterna nu ikväll, antagligen på grund utav detta. Det är nämnligen så att i kopieringsrummmet på jobbet så står inte kopiatorn och bänken man förvarar sina orginal på på samma vägg utan på motsatt, detta har resulterat i att jag i princip har gått runt i cirklar i tre och en halv timme. Inte så konstigt att jag kände mig yr vid dagens slut. En smartare person hade nog vänt sig i sidled i stället för att rotera men det har inte slagit mig för än nu. Korkat. Annars har dagen varit händelselös.

Imorgon ska jag vara ledig och jag ser fram emot det. Det är verkligen konstigt det där med arbetsmoral. För två veckor sen var jag arbetslös på heltid och längtade efter sysslesättning, nu vill jag inget hellre än att ligga kvar i sängen på morgonen. Inte så att jag inte vill till jobbet utan bara så att man kunde få en massa pengar och ändå kunna ligga kvar bland lakanen till lunchdags. Det skulle vara härligt.

En annan skojig sak är att igår var jag nog på mitt roligaste rollspelsmöte någonsin. Jag spenderade hela kvällen mer eller mindre konstant småfnittrande med avbrott för gapskratt. Vår spelledare var knasigare än på länge och alla var verkligen alerta och ivriga, inte i det där halvkomatosa tillståndet som kan inträffa på måndagar. Sen att vi blev antastade av franska spöken och lesbiska alver livar ju upp det mesta...

Dagens bild: Dagens kollega
Dagens låt: Långsamt - Bo Kaspers Orkester

Lost in TV again

Nu har även jag sugits upp av den grå massan av kollektivt intresse. Jag menar naturligtvis att jag har börjat titta på Lost. Visst är jag hopplöst efter med ett antal år, men bättre sent än aldrig brukar det ju heta. Det blev helt enkelt för mycket att stå brevid som ett frågetecken, när alla frälsta spred lovord om denna Guds gåva till tevetittare. Jag vill också kunna uttala mig om denna teveserie oavsett om det är positiva eller negativa uttalanden. Jag är en person som gärna har åsikter om saker och nu har jag äntligen en chans att debattera Lost. Hurra!

Så vad tycker jag nu om detta underverk? Än så länge så säger jag si sådär om serien. Jag har i och för sig endast tittat på fem avsnitt och jag antar att det blir bättre, men det är inte ens i närheten av Battlestar Galactica. Hoppsan smög det in lite BSG nu? Jag antar att jag är beroende och besatt och behöver ett tolvstegsprogram för att sluta relatera allt till Battlestar Galactica. Men sanningen är att Lost känns lite pretto och med väldigt många stereotyper, coola doktorn, töntiga tjockisen, knarkande musikern, stroppiga överklassbimbon, en hardass brud med dolt förflutet och den macho jägargubben. Visst ska man som tevetittare säkert förstå att personerna är så mycket mer genom ihärdiga tillbakablickar på deras förflutna men jag bryr mig inte om dem. Det enda som får mig att fortsätta att titta på Lost är monstret. Är det en dinosaurie? Kommer man någonsin få reda på vad det är? Har de hamnat på Jurassic Parkön? Är det en gullig drake? Jag måste få reda på det och vill absolut inte googla det eller att någon berättar det, så då måste jag helt enkelt titta vidare. Men jag hoppas att det kommer fler härliga twistar som fångar mitt intresse.

Dagens bild: Loggan
Dagens låt: House of the Rising Sun - Animals

Japaner är konstiga

P har ett skrivbordsunderlägg på datorn föreställande fyrkantiga meloner och ett bonsaiträd. Jag har ofta tittat på bilden och inte reflekterat över den, men just idag såg jag den i ett nytt ljus. Sen kom jag på att i ett Simpsonsavsnitt åkte familjen till Japan och köpte bland annat en fyrkantig vattenmelon. Kan det vara så att det faktiskt finns galningar i Japan som odlar fyrkantiga vattenmeloner? Så jag googlade "square watermelon" och fick upp en hel del träffar. Det är sant! Det var ingen myt som den om att norrmän bajsar med öppen dörr. Jag är minst sagt chockad.

Sen surfade jag runt lite mer på en site om underlig japansk mat och hittade: Wasabiglass, sparvspett och fisk som man äter medan den är levande och tittar på en. Jag råkade ut för en virituell kulturkrock. Jag har länge varit lite av en japanofil (alltså Japan som landet, jag har inte en sexuell böjning för japaner) och älskar japanska filmer, Murakamis böcker, den spännande kulturen, sushi, yakiniku, origami och en hel del annat fint som kommer från detta mycket speciella land, men fisken blev lite väl konstig så nu känner jag mig förvirrad.

Men jag får väl inse att man inte kan bortse från allt positivt på grund av en perversion. Jag menar alla svenskar äter inte surströmming och fårskalle. Inte jag i alla fall.

Det kan för övrigt tilläggas att en fyrkantig vattenmelon kostar cirka 10000 yen vilket motsvarar ungefär 700 svenska kronor. 700 spänn för en felformad frukt! Ja är det inte något annat så menar jag i alla fall att folk som är villiga att betala så mycket pengar för en melon är ganska konstiga och därav rubriken. Japaner är konstiga.

Men jag kanske är konstigare som längtar dit så att det kliar...

Dagens bild: Fyrkantiga meloner
Dagens låt: Yatta - Happatai

Lång uppdatering

Ojojoj! Nu har det hänt en hel del sedan senaste blogginlägget jag ska därför dela upp det i tre katogerier.

Knasfesten: Nu är den äntligen över, men fan vad lyckat det blev. På lördag morgon klockan 09.00 åkte jag ut med min knasklan för att förbereda festen. Klockan 17.15 kom alla 53 knasgäster. Exakt 05.15 blev jag skjutsad hem till Flogsta. 06.15 somnade nästan exakt ett dygn sedan jag steg upp ur sängen. På all den tiden hann jag undvika att bli ovänner med min klan (det var faktiskt väldigt svårt), klistra upp 300 frigolitplattor på en vägg, lyfta på kjolen och visa mameluckerna för en mycket generad värdshusvärd, dansa spontan vals med en högrankad kapten, verka serveringspersonal, verka bäbislivvakt, sälja tvivelaktiga fastigheter, öppna ett spa, bli ovän med en i min klan och sura på klanmedlemmar som inte behagade städa klockan två på morgonen. Men på det hela var det mycket lyckat. Det kan nämnas att jag flummade runt i pyjamas i söndags ätandes ostbågar med huvudet långt borta i hästhuvudnebulosan.

Jobbet: Jag har nog ett av Uppsalas mest välbetalda extrajobb. Jag får hela 140kr/timmen för att läsa Otherland av Tad Williams och pipettera av plasma ur provrör. Dessutom arbetar jag nästan uteslutande med sjuksköterskor, något som jag har upptäckt är en av de mest trevliga yrkesgrupperna. Alla är snälla, gulliga och omtänksamma och ingen bryr sig om att jag läser utan verkar tycka att det är i sin ordning. På torsdag ska jag börja arbeta på riktigt (jag har gått i "upplärning" i två dagar) och då skulle det bli mer arbete och mindre Otherland så mitt dåliga samvete kanske sjunker undan lite. Även om det är långt ifrån heltid och inte ens 50% vissa veckor så känns det ändå underbart att tjäna lite pengar igen.

Mamma & Pappa i Paris: Nu har de rest iväg och kommit tillbaka. Båda två verkar mycket glada över sin resa så min onda avundsjuka kom aldrig tillräckligt nära deras goda karma. Jag har fått ett vykort med Sacré Coeur på och en mycket fin ny favoritväska med kattbild. Ingen gargoyle än dock, de kanske sparar den till jul... De har efter de rapporter jag fått inte suttit vid Seine och hållt varandra i handen. Jag är lite besviken men de får väl göra det nästa gång. Men min svartsjuka har faktiskt försvunnit (Hurra! Jag är inte ond och missunnsam).

Detta var väl i stora drag det som har hänt sen i onsdags. Håll till godo!

Dagens bild: Trycket på min fina väska
Dagens låt: Crazy - Gnarles Barkley

Den svenska avundsjukan

Imorgon åker mina föräldrar till min favoritstad. Frankrikes pärla, Paris. Jag känner hur min längtan och avundsjuka tilltar med varje timme som närmar sig deras avresa. Det är nog den berömda svenska avundsjukan som ligger och sjuder under ytan. Det är inte så att jag missunnar dem att åka, tvärtom det är jag som till stor del ligger bakom resan. Det var nämnligen jag som kläckte idén med en resa till mamma som 60-årspresent. Men jag ger nästan alltid bort saker som jag själv vill ha och en resa till Paris har jag önskat ända sen den dagen jag steg av bussen från min senaste Parisvistelse.

Jag hoppas verkligen att de får det härligt där, ströva runt på Paris gator i den tidiga hösten, dricka café au lait på mysiga caféer, sitta och titta på Seine och hålla varandra i handen och bara känna atmosfären, Louvren, Eiffeltornet, Sacré Coeur, Centre Pompidou, Notre Dame, Triumfbågen, Champs-Elysees, Parc Luxembourg, Montmartre, Moulin Rouge, Operan, alla små gulliga butiker, alla vräkiga modehus och allt annat underbart som de kommer uppleva och jag får sitta här och längta efter... Men om ni läser detta så vill jag ha en gargoyle från en av souvernirbutikerna brevid Notre Dame.

Jag hoppas i alla fall att de får en underbar resa, annars får jag skämmas för då har kanske min ruttna avundsjuka förbannat deras vistelse på ren pin kiv och det vill jag ju inte egentligen.

Dagens bild: Ett café i Paris
Dagens låt: Phantom of the Opera Theme - Andrew Lloyd Webber

Lokalpatriotism

Jag var på IKEA med mina snälla föräldrar igår och detta resulterade i en del inköp och två insikter:

1) Jag är lokalpatriot och anser nog att Uppsala är Sveriges mest ultimata stad.
2) Personer som kör i boländerna (Uppsalas industriområde) är idioter.

Den första insikten kom inte förrän hemma på kvällen då jag ramade in små turistvykort från Uppsala producerade på 1920-30-talet. Små fina bilder föreställande Uppsalas sevärdheter såsom Slottet, Domkyrkan, St:Eriks gränd, Universitet och Carolina Rediviva. Vissa av dem även vackert bemålade i efterhand. Det fick mig att börja fundera...

Uppsala har allt man kan önska sig, restauranger, uteställen, affärer (både lite exklusiva och mer budget), sevärdheter, atmosfär, historia och grönområden. Sen att det är en student- och cykelstad är lite på gott och ont. Det är underbart med nationerna, sista april och studentrabatt men det är ont om jobb och lägenheter, det kan även vara svårt att få tag på makaroner i min lokala ICA-affär. Sen alla cyklar som far runt är väldigt stressande och störande för att inte tala om trafikfarligt, men ack så härligt att kunna cykla runt i staden istället för att åka buss eller bil överallt.

Man kan ju debattera om att Uppsala är en småstad, men det argumentet håller inte då Sveriges största stad ligger 50 minuter med tåg för 65:- härifrån. Uppsala är har alla fördelar med att bo i förorten utan alla nackdelar. Ingen betong utan vackra hus och änder. Jag tror inte det finns änder i Tumba.

Just nu är Uppsala alldeles rätt för mig.

/Sara - För Uppsala i tiden

Förresten, den där andra insikten behöver väl inte förklaras?

Dagens bild: Vykort från Uppsala
Dagens låt: Sister of Night - Depeche Mode

Är jag så här negativ?

Efter att ha granskat mina tidigare blogginlägg kan jag bara konstatera en sak: Jag är en riktigt gnällig jävel. En ganska jobbig sak att inse. Men alla inlägg handlar mer eller mindre om saker jag stör mig på. Varför inte skriva om sådant som gör mig glad istället? Vet inte. Kanske för att det är lättare och roligare att gnälla. För innerst inne är vi nog sura gnällspikar allihopa. Det är precis som skitsnack, man har aldrig så mycket att säga om någon som när man baktalar vederbörande. Att däremot säga snälla saker sitter hårt inne, det är nästan lite pinsamt att lägga positiva kommentarer.

Så nu ska jag skriva ner en del saker som gör mig jätteglad:
P, Kaffe och Krokus, mina tre favoritpojkar

Det är fredag, som arbetslös borde jag inte bry mig, men på fredagar får man gå hem till L och mysa, P är ledig och kan umgås med mig i två hela dagar och snart är det dags för helg och rollspelet Mutant med världens bästa eldsprutande bäver Castora.

Hösten, jag tycker faktiskt om hösten och så betyder ju den att vintern är i antågande och den första snön kommer snart.

Att tryffelhelvetena är färdiga, ett tips: tillaga inte sådant du tycker om i enorma mängder

Presenter, speciellt spontana sådana. Jag fick ett pussel av P i förrgår.

Doften av nybakat bröd, så vill jag att mitt kök alltid ska lukta!

Att säsong 3 av Battelstar Galactica börjar idag, äntligen.

Dagens bild: Castora?
Dagens låt: Might As Well Be On Mars - Alice Cooper

Värdelöst teveprogram

Jag är helt fascinerad av hur man kan sända programet Förkväll, Tv4s nya eftermiddagssatsning. Fyra övermejkade virriga kvinnokärringar (ja, jag vet att det är en tautologisk formulering) med någon form av missriktad feminism som virrar runt och pratar strunt med en oinspirerande kockkille som inte gillar när de stör honom i köket. Eller som P som elegant uttryckte sig: Se&Hör i teveformat.

Så varför har jag sett på detta vedervärdiga program tillräckligt mycket för att bilda denna uppfattning? Jo, för det sänds hela tiden och att jag behöver titta på teve när jag gör tråkiga saker som att sprätta sömmar och vika tvätt. Sen har ju jag bara bond-tv hemma, det vill säga ettan, tvåan och fyran. Så då kan man välja på språka på serbo-kratiska, testbild och Förkväll. Jag är inte så intresserad av hemspråk för före detta balkaninvånare, om vi säger så.

Det är nog mest de dåliga programledarna som pajar för programmet som annars skulle kunna vara ganska lättsamt underhållande med reportage, kändisar, mat och liveband i studion. Men med en surtant, en halvt avdankad svensktoppensångerska, en dokusåpakändis och en bitter-ung-tjej så blir det mest löjligt. Att de dessutom inte verkar veta vad de håller på med gör det hela bara frustrerande. Vilken kamera ska jag titta i? Vad händer nu? Oj, ska jag prata i 30 sekunder till?

För att inte tala om deras underförstådda feminism som verkar gå ut på att en tjej ska ha tillräckligt betalt för att kunna köpa Prada-skor och åka taxi hem varje kväll från uteställena på Stureplan. Känns som ett stolpskott i feministpolitiken.

Varför har de inga manliga programledare (om man nu inte räknar med deras sura kockslav, som lagar middag åt dem)? Vad hände med seriösa inslag? När byter de ut detta mot ett sevärt program? Varför bryr jag mig?

Dagens bild: Programledarna till Förkväll
Dagens låt: Forever Young - Alphaville

Stora chokladdagen

I dag är det dagen då jag ska tillverka cirka 160 st chokladtryfflar i olika smaker och färger. Lucky me! Tiill min hjälp ska jag ha en spis och ett kylskåp. Ja det är tur att vi lever så civiliserat. För två hundra år sedan fanns det inte blockchoklad på ICA för 9.90 / kakan. Då hade man fått åka till Amerikat och plocka bönor eller resa till Paris och köpa en pralin för en hel årsinkomst, och inte hade man kylskåp heller. Så jag ska väl inte klaga. Men lite surt känns det när jag inte gjort en enda än.

Jag planerar att göra sex satser med chokladtryffelsmet. Två vanliga, en med kaffesmak, en med whiskysmak, en vit chokladtryffelsats smaksatt med limoncella och en vit smaksatt med cointreu. Hoppas bara de blir goda, det är ett massivt jobb.

Dagens bild: Choklad
Dagens låt: You Sexy Thing - Hot chocolate