Min far kommer inte att köra bil på ett tag, så idag ställde jag undan min älskade vita skruttbil, även kallad Ponnyn i pappas garage och körde ut hans monsterbil.
Den är inte så stor och skrämmande egentligen, men i jämförelse med ponnyn känns den som en blandning av en pansarvagn och en leksaksbil. Pansarvagn eftersom den är större och tyngre. Leksaksbil eftersom den är automatväxlad. Det är som ett jävla skämt att köra automat, den rullar ju till exempel framåt istället för bakåt om man släpper bromsen i en uppförsbacke. Helt vansinnigt!
Sen att den har en blipp-blipp (larm-låsdosa) istället för ett krånglande centrallås som knappt funkar, ingen synlig rost, tyskt kvalitetshantverk istället för japansk fulplåt, AC och en fjädring som fungerar gör att det känns lite som den är över mig i näringskedjan. När vi är ute på vägarna är det mer den som bestämmer än jag.
Håhå jaja vi får se hur det här blir.
Snäll översnöad skrutt-ponny
Tyskt monster med turbo
1 kommentar:
"Daddy I want another pooony" - säger Erica i Kalle och chokladfabriken.
Skicka en kommentar