fredag, oktober 06, 2006

Är jag så här negativ?

Efter att ha granskat mina tidigare blogginlägg kan jag bara konstatera en sak: Jag är en riktigt gnällig jävel. En ganska jobbig sak att inse. Men alla inlägg handlar mer eller mindre om saker jag stör mig på. Varför inte skriva om sådant som gör mig glad istället? Vet inte. Kanske för att det är lättare och roligare att gnälla. För innerst inne är vi nog sura gnällspikar allihopa. Det är precis som skitsnack, man har aldrig så mycket att säga om någon som när man baktalar vederbörande. Att däremot säga snälla saker sitter hårt inne, det är nästan lite pinsamt att lägga positiva kommentarer.

Så nu ska jag skriva ner en del saker som gör mig jätteglad:
P, Kaffe och Krokus, mina tre favoritpojkar

Det är fredag, som arbetslös borde jag inte bry mig, men på fredagar får man gå hem till L och mysa, P är ledig och kan umgås med mig i två hela dagar och snart är det dags för helg och rollspelet Mutant med världens bästa eldsprutande bäver Castora.

Hösten, jag tycker faktiskt om hösten och så betyder ju den att vintern är i antågande och den första snön kommer snart.

Att tryffelhelvetena är färdiga, ett tips: tillaga inte sådant du tycker om i enorma mängder

Presenter, speciellt spontana sådana. Jag fick ett pussel av P i förrgår.

Doften av nybakat bröd, så vill jag att mitt kök alltid ska lukta!

Att säsong 3 av Battelstar Galactica börjar idag, äntligen.

Dagens bild: Castora?
Dagens låt: Might As Well Be On Mars - Alice Cooper

3 kommentarer:

Anonym sa...

Äh det är roligt att vara negativ också. Det var en serie om det i senaste Nemi. Om man bara är positiv hela tiden låter det som om man är hjärntvättad av vår kära lokala sekt Livets Ord.

Anonym sa...

Det är bra att ha en gnällventil, annars kanske man exploderar, som en ångpanna Bom! Jag är själv mycket duktig på att gnälla, kanske för duktig. Jag känner mig ibland besläktad med åsnan Ior, han som ugglan snodde svansen ifrån.Men ibland tänker jag på dem som har det värre och då fastnar gnället liksom i halsen och jag kan se att jag har det ganska bra.Det viktiga för mig är nog att få umgås med dem jag gillar och ha materiellt, så jag klarar mig.Det finns något nytt har jag hört, som heter skratterapi. Man går runt i ett rum och skrattar med massa andra. Till att börja med låtsas-skrattar man till slut blir man faktiskt glad. det kanske vore nåt.
Hälsningar
Lotta

Kaffekatt sa...

Bara det inte är ett madrasserat rum så...