Igår köpte jag en ny glassort för att pigga upp sjuklingen Pontus. Citron-Lakrits blev det, knäpp kombo men varför inte?
Helt okej, men citronen var inte tillräckligt syrlig tyckte vi och åt upp våra glassportioner.
Men i eftermiddags var det dags att glassa lite på balkongen igen. Det var då snilleblixten kom.
"ÄT INTE MER" vrålade jag till Pontus och sprang in i köket efter citronsyran (alla har väl citronsyra i köksskåpet, eller?)
Det blev så här lyckat:
"Surt" sa Sara
"men gott!"
Jag älskar sånt som är surt och äter det med skräckblandad förtjusning. Pontus är en ännu värre surhetsjunkie så hädanefter får vi nog pudra all glass med citronsyra.
Men nu vet ni också hur man gör när glassen är för mesig.
2 kommentarer:
Citronlakrits rimmar väl med Ekeröfärja :)
Du är så skön! Micke älskar också allt som är surt. jag är lite för mesig!
Skicka en kommentar