Ynke mig!

Jag började klockan 9 imorse. Inte jättetidigt men ingen sovmorgon heller. Jag gick och la mig kl.23 igår, men släckte lampan närmare 2. Jag klev upp ur sängen kl.7 som vanligt för att slippa stressa på morgonen. En någorlunda normalbegåvad person kan räkna ut hur mycket jag sov inatt.

Jag är inte en person som gör mig särskilt bra med mindre än 6 timmars sömn, men ibland blir det så. Det var dessutom kyligt och motvind när jag cyklade till Ackis för att labba. Jag valde bort bilen trots att jag var kall och trött för miljöns, plånbokens och mina "wobbely bits" skull, men det satt långt inne.

När jag kom dit var labben inställd. Behöver jag poängtera hur jobbigt det blev när vår kursansvarige berättade detta. Det blev VÄÄÄÄÄLDIGT jobbigt. Så det var bara att sätta på sig vantarna och jackan igen och cykla UPPFÖR sjukhusbacken igen. Tänk er sjukhusbacken en kall jävla morgon när allt är pissigt. Just det! Sen kan ni ge er fan på att det på nåt jävla vänster var motvind hela vägen tillbaka också. Hur fanken går det till? (ursäkta språket, jag är gnällig)

Väl hemma gick jag i och för sig direkt till sängen och klev inte upp igen förrän 12.30. Så det är inte sååååååå synd om mig, men det är ändå en ynke-mig-dag av princip!