Jag har suttit största delen av kvällen och renskrivit anteckningar och kompendium med herrarnas friåkning (konståkning såklart) i bakgrunden. När jag nyss bestämde mig för att sluta för kvällen möttes jag av denna syn:
Jag har skrivit så intensivt att jag gjort ett hål i min tumme! Hur bisarrt är inte det? Den där tummen brukar i vanliga fall vara lika rund och go som den här är:
Minnesanteckning till mig själv: Sluta tryck så hårt på pennan när du skriver, PUCKO!
1 kommentar:
Oh, my vilken tumme! Gud va du är duktig då. jag skulle ju också vara duktig den här kursen. Det har inte hänt än! Men jag står fortfarande fast i att din blogg är bättre. Med eller utan själ! Haha
Skicka en kommentar