(strängt) "Har du rymt från patologin nu igen?"
(trotsigt) "Men det är ju helt omöjligt att sitta still."
(med parental röst) "Du får försöka i alla fall. Du får inte gå från stolen för du har läst hela kompendiet om blodsjukdomar!"
(upprört)"Mäh! Det är inte rättvist! Jag vill inte!"
(mästrande) "Men lilla gumman, vi får inte alltid som vi vill. Du är vuxen nu. Det är bara att ACCEPTERA!"
(skrikandes i falsett) "Jag hatar dig! Jag hatar patologi! Jag hatar att sitta inne när solen skiner!"
Sara reser sig från skrivbordsstolen, snappar åt sig kameran, favoritstövlarna och en mössa. Inget mer behövs. Sen springer hon ut i solen och tar i alla fall två bilder på våren innan hon lommar tillbaka till blodsjukdomarna och med en djup suck blir vuxen.
2 kommentarer:
Jag känner igen det där resonemanget ens huvud för! Haha, ball bild föresten!
Oj vilka höga klackar de var på dom stövlarna.
Skicka en kommentar