Nu är den borta.

Den sista kvarlevan från min tid som svart och taggig tonåring.

Jag pratar om min läppring. I sju år satt den där i underläppen och blev snurrad och tuggad på, men i tisdags tyckte jag att det var nog och tog ut den för alltid. Jag har stört mig på den under det senaste halvåret och så var det med det. Snart är det bara tre små prickärr i ansiktet som vittnar om att jag en gång hade stort tuperat svart hår, piercingar i ansiktet, nitar och kedjor överallt, Undergroundkängor och nätstrumpbyxor året runt.

Nu blickar jag framåt istället och tänker på alla saker jag kan göra nu när piercingen är borta som att spela tvärflöjt obehindrat, äta utan att fastna med gaffeln (har hänt!) och framför allt använda läppstift. Jag kan nu om jag vill bli en parant dam med knallröda läppar, men vi får se hur det blir med den saken.

Konstigt nog är det bara Elin som märkt det och hon fick lite hjälp på traven...